Upp-Hill Cup Järbo 21-22/8

FINALEN

 

Nu var det alltså dags för finalen i Järbos kungsbacke. Gissa om jag haft stora diskussioner med mig själv om jag verkligen skulle åka uppför denna makalöst utmanande särpentinslingrande, ingen plats för misstag-backe! Nervös var bara förnamnet. Ni ser lite på bilden vad jag menar.

 

Men det var väll bara att bita ihop och spåtta i nävarna för nu skulle Fru Olsson upp. Det stod ju en andra plats totalt i C-förar cupen 2wd  på spel. Kenneth hade en liten chans att ta totalsegern  i A-förare 2wd och Kungsberget är nog hans favoritbacke där hans körskicklighet verkligen passar.  Dennis våran son var också med och körde föråkare i sin crosskart. Han var laddad till tänderna han , för nu skulle morsan få stryk (igen).

Dennis var alltså den som inledde hela tävlandet och visade spåret uppför. Sen var det min tur alltså....oj, oj vad knäskålarna vibrerade. Jag beslutade mig för att ta det jävligt lugnt i första åket. Jag skulle ju upp! och upp kom jag men inte gick det fort inte men lyckan var nog total (eller var det kanske känslan att ha överlevt), jag skyndade mig att ta en bild med mobilen från förarplats som bevis...JO, jag var ända upp!

Jag vet inte exakt vad min första tid var men den var runt 1.28.??. Här nedan för en bild på mig som Mikael tagit.

Ser väll rätt okej ut men när man jämnför nästa bild på Kenneth så ser man skillnaden. Kenneth slog till direkt i sitt första åk med snabbaste tid. Det verkade som "kungen av kungsberget" hittat hem igen... och definitivt hittade han snabbt upp.

Det blev faktiskt så att Kenneth vann alla tre åken under Lördagens tävling. Han gjorde det också ganska överlägset. Nu var fru olsson kaxig värre. Det kanske vore bra om hon kunde plocka fram den där kaxigheten i körningen också. Jag jobbade i alla fall på det under dagens tre åk men i mitt andra åk så var det dags för katastrof. Jag for upp för backen och tänkte att nån sekund skulle jag väll kunna kapa. Jag kom halva backen men nu började Bättan gå trögt ska jag säga. Tusen tankar for  genom mitt huvud. Nu är motorn paj, bakaxeln...eller va fan är det. Tillslut stod jag helt stilla mitt i vägen ca 100m från mål. Men va fan! Jag ryckte och försökte mikla med handbromsen för att se om den var i men på den kunde jag inte röra nått. Det var ju nån jävla spärr där som jag anade att man skulle få upp på nått vis men inte orkade jag det. Inte såg det ut som handbromsen var i heller och när jag stack iväg i starten kändes inget heller. Jag tänkte lite desperat att inte fan kan jag ha velat till när jag växlat och fått i bromsen....Nej nu var det illa för fru Olsson och så här fick jag ta mig ned till depån....det var nog bara dumstruten som fattades när jag fick åke ned på släpkärra men "svansen mellan benen".

Nu visade det sig  att det var handbromsen som var i men som tur var kunde jag skylla hela eländet på Kenneth. Han hade dragit i handbromsen i depån när han skulle upp på klossarna. Det var bara det att han hade lagt i endast ett snäpp så när bromsarna kallnade så rullade bilen ned från klossarna av sig själv och sen var det ingen som tänkte på att bromsen var i när jag skulle åka. Det märktes ju inte heller förens bromsarna blev varma i slutet på backen då de nöp till. Nu är det väll så att det är den som kör som ska se till att bromsen inte är i...men va fan...jag törs ju knappt röra den där spaken och inte viste jag hur spärren fungerade heller. Man får väll se det från den ljusa sidan att man lärt sig en läxa och jag fick ju ett fint smeknamn efter detta som jag troligen får leva med resten av livet. Fru "handbromsen"  Olsson. Gissa om jag kontrollerade den där jävla spärren hundra gånger innan mitt sista åk.  Jag fick till det betydligt bättre nu (utan handbroms i). Jag tog mig faktiskt till en 3:e plats i min klass och här ser ni hur jag desperat försöker få upp korken. Det var nog nån jälva spärr på den med.

Så var det då ny tävling på Söndagen. Kenneth började med snabbaste tiden igen men nu inte så överlägset som tidigare. Mikael Lundberg i sin kitcar Golf var hack i sulorna på Kenneth. Kenneth kände sig nog lite hotad för i andra åket tog han i allt vad han kunde och det slutade tyvärr som det ofta gör i Järbo, med punktering på de vassa kurvsen. Nu var det Kenneth som fick åka släpkärra ned. Det åket blev alltså förstört och nu hade Kenneth endast sista åket på sig. Han körde för allt vad tygen (och däcken) höll men Mikael fick till ett kanonåk och tog med det hem dagens seger och jag tror totalsegern i cupen också. Kenneth fick nöja sig med andraplatsen i dagens tävling och i cupen.

Kenneth"släpkärran" Olsson hi hi.

Hur gick det då för mig. Till min förvåning så upptäckte jag att den passade mig rätt bra den här backen. Jag förbättrede mig flera sekunder hela tiden och när Lena låvade mig en whisky om jag körde på en 1.20-tid, ja då var det ju bara att gasa. Jäklar vilken lycka det var i sista åket när jag fick veta att jag åkt på 1.20.23. YES! nu blir det whisky ropade jag till Dennis uppe vid målet. Man kan ju undra vad funktionärerna tänkte då? Hon är nog inte klok den där kärringa. Åker med handbroms i och dricker whisky. oj oj oj! Jag klättrade ett steg på pallen och hamnade på andra platsen. Jag känner att till Järbo kommer jag gärna igen och då kommer inte knäskålarna att skaka så....bara Lena har whiskyn med!

 

Mvh Fru "handbromsen" Olsson